DALARNA

Dalarna är inget homogent dräktlandskap. Dräkttraditionen skiljer sig stort mellan övre Dalarna och Dalabergslagen.

 

I övre Dalarna, och kanske främst i socknarna kring Siljan, har en ålderdomlig folkkultur levt kvar betydligt längre än på de flesta andra platser i landet. Byarna kring Siljan berördes inte av skiftesreformerna under 1800-talet och man tror att detta kan vara en av anledningarna till att traditioner och seder bevarade en ålderdomlig prägel i dessa områden.

 

Detta gäller även sockendräkterna och den traditionella dräkten bars av befolkningen ovanligt långt fram i tiden, på sina håll så sent som in på 1900-talet. Dräktskicket i dessa socknar finns i många fall väl dokumenterat och s k dräktalmanackor där man kan se hur dräkten ska bäras och kombineras vid olika högtider och delar av kyrkoåret, har upprättats för vissa av dem (se exempelvis www.rattviksdrakten.se).

 

Även i Västerdalarna har ett gammalt dräktskick i många fall bevarats, även om dessa områden i högre grad har hämtat influenser utifrån bl a på grund av handel med exempelvis Norge.

 

Dalarna är, med några få undantag, ingen bördig jordbruksbygd, varför landskapets invånare ofta har behövt dryga ut inkomsterna med bisysslor såsom hantverk och s k herrarbeten. Herrarbete innebar att man under perioder lämnade hembygden för att arbeta på annan ort. Så har t ex rättvikskullor arbetat på fabriker i Stockholm och kvinnor från Västerdalarna sökt sig till Hälsingland för att arbeta med linberedning. På dessa resor markerade den gemensamma dräkten samhörighet men även trovärdighet då dalfolket var eftertraktad och välsedd arbetskraft.

 

I Bergslagsområdet har förhållandena på många sätt varit annorlunda, så även då det kommer till den folkliga dräkten. Området dominerandes länge av gruvnäringen och hade en ständig genomströmning av människor och impulser som påverkade människors sätt att klä sig. Under den första hälften av 1900-talet nykomponerades dock många dräkter i detta område.


Källa: Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige (1975). Arnö Berg, Inga och Hazelius Berg, Gunnel.